Can we forget about the things I said when I was drunk? I did´nt mean to tell you that . . .
Dagens härliga nostalgikick är låten Please tell me why - Blink 182. Så sköna minnen!
Just nu händer det inte särskilt mycket i mitt liv. Gonzalo har semester, jag något liknande, Benjamin sommarlov. Jag behöver inte jobba under juli månad eftersom man ändå får pengar i förskott från csn så första utbetalningen är i augusti. Skönt som sören. Så semestervardagen lunkar väl på som vanligt. Börjar längta tillbaka till skolan nu haha, var så skoltrött innan sommaren men nu känner jag att jag återfått kraften inför sista terminen!
Annars har jag utvecklat ett beroende under dom senaste månaderna som är galet frustrerande när man inte har några pengar. Jag sitter och tittar på olika inredningsbloggar och internetbutiker. Gaah. Åhlens inredning är min nya all time high!
Saker jag önskar mig är porslin från Matheus (turkos),
keramik från Gerbera/Rica (turkos),
nya lakan, örngott och påslakan i vitt eller blommigt (tänk gammaldags romantik)
och sen önskar jag mig mest av allt en systemkamera, en enkel och behändig som man kan ha med sig överallt och ta fantastiskt fina bilder med som jag sen kan förstora upp här hemma :)
Utöver det önskar jag mig småsaker, tex nya badlakan i turkost (mycket turkost för mig nu ;) och riktiga salt och pepparkar i trä som man vrider på :)
Vill skriva men allt jag börjar skriva blir bara för privat. Internet skrämmer mig fortfarande lite. Att saker och ting som skrivs här aldrig kan försvinna. Man kan inte ta tillbaka något. Få någonting oskrivet. Så vi får fokusera på positiva saker idag, för idag gör jag allt jag kan för att tänka positivt.
*Det är bara en termin kvar i skolan, så galet skönt. Ska verkligen fokusera på studierna den här terminen och inte ta på mig så många pass på jobbet, märkte förra terminen att skolan blev lidande när jag tänkte för mycket på pengar.
*Benjamin har blivit så stor. Så lillvuxen, min älskade bebis. Han härmar allt man säger (så man får bita sig i tungan många gånger per dag haha) och har börjat Ä L S K A alla Astrid Lindgren filmer. Sjunger till och med låtarna. Gosunge!
*I år fyller jag tjugofem och det ska firas på så många sätt det bara går, börjar med en härliga weekend till Tyskland med tjejerna i slutet av augusti. Festa och shoppa är ledorden för resan :).
*Min spanska blir bättre och bättre, när skolan väl är slut i december ska jag fokusera mer på den och lära mig mer grunder och bättra på mitt ordförråd.
*Jag & G har det väldigt bra just nu, väldigt väldigt bra. Det behöver vi efter allt stormande...
Nu ska jag stänga ner datorn och ligga på soffan en liten stund, imorgon ska jag jobba 8-15 sen ska vi på middag hos pappa med hela familjen. Härliga semester :).
Tisdag, tisdag, tisdag, ibland känns det som om hela mitt liv bara är fyllt av tisdagar. Långt till helg o så ni vet.
Jag gav upp LCHF igen. Det här med karaktär är verkligen inte min grej, sen körde jag GI ett tag och sen bjöd Nilla på en cola i skolan. Varför är det så svårt? Är det att jag inte är tillräckligt motiverad? Jag funderar på att gå till bokhandeln, köpa några fina färgade papper och göra upp som ett schema. Ett matschema, ett där man kan skriva i veckans vikt och ett där man får belöningar om man lyckas. Vad tror ni? Man kanske kan lura sin egen hjärna på det sättet tänkte jag. Nu ska jag beställa Katrin Zytomierskas bok iaf. Jag behöver läsa en bok där någon berättar för mig att jag är en tjockis haha. Behöver bli satt på plats! Har inte varit i gymmet sen i fredags heller och har svår abstinens. Imorgon blir det iaf core, får vi se hur det går :).
Irritation, sämre koncentrationsförmåga och trötthet, att sluta med socker är inte det lättaste. Men vi alla som gjort det förut vet att om några dagar är det över, dag två brukar vara den svåraste och det är imorgon.
Dagens LCHF-meals:
Frukost: Två hembakade lchfbröd med smör och kaviar (kaviar är inte okej men hade inget annat pålägg hemma så det fick bli ett tunt lager), min takeawaykopp med svart kaffe och en cola zero.
Lunch: En och en halv isterband med coleslaw och blandsallad, vitlöksdressing.
Middag: Kassler och broccoligratäng med massa gott i. Det blev verkligen kanongod!
Snacks på kvällen när jag höll på att bli galen: Några hallon med lite lite lite mjölk till.
Över det hela en riktigt bra dag!
Idag köpte jag även mitt allträningskort på friskis och fläskis så nu jävlar är det kokta fläsket stekt :). Imorgon blir det spinning klockan 12 med Lotta i min klass. Får se om jag verkligen vågar, hon vill gå på medelpass, my god jag har ju inte tränat sen dackefejden...
All of this lines across my face, tells you the story of who I am, so many stories...
Jag måste skriva min diabetesuppsats. Typ nyss. Fan fan fan, jag bara skjuter upp den hela tiden och idag är det mindre än en vecka tills vi börjar skolan igen. Skit. Ska jobba imorgon kväll, sen lördag hela dagen så söndag får bli skrivardag. Hela dagen. Kanske till och med borde fixa barnvakt så det faktiskt blir gjort.
Annars händer det inte mycket här hemma, har plockat bort julen, den gjorde mig bara mer deprimerad, tvättat, diskat, ja det vanliga. Hängt upp en tavla i köket. Försöker hålla mig sysselsatt så jag inte ska tänka "på torsdag, på torsdag...". Snart över. Då ska jag köpa ett gymkort. Det får bli mitt avslut på det här.
Dagarna sniglar sig fram just nu, elva dagar tills jag ska få svart på vitt att det inte blev någon baby. Tycker det känns fruktansvärt att man ska behöva gå så länge innan man får komma in igen, kan väl knappast vara ensam om att bara vilja ha det "överstökat". Om inte minst för att få gå vidare. Blöder fortfarande och har ont i magen, ingen aptit, ingen lust för någonting, inga leenden. Det enda som gör mig glad är Benji, har börjat få ont i magen när han ska lägga sig på kvällen... 2012, mitt år?
Vet egentligen inte vad jag vill skriva, kände bara att jag måste skriva något. Den fjortonde december fick jag reda på att jag skulle få en till bebis. Jag blev överlycklig. Jag kände mig som världens mest lyckligt lottade människa. Jag mådde underbart, var glad, log åt allting och kunde inte bärga mig att få berätta för dom jag älskar. Så jag berättade och tänkte att den här graviditeten ska jag inte vara så rädd som jag var med Benjamin. Jag ska inte tänka att det kommer kunna bli ett missfall för jag ska föda det här barnet och det ska vara en fantastisk frisk liten människa som kommer ta mitt hjärta med lika storm som Benjamin gjorde...
I torsdags på kvällen kom det blod. Gammalt blod. Sakta började mina orostankar komma fram igen, dom som jag gjort allt för att skjuta undan. Dagen efter kom det mera. Färskt. Vi satt sex timmar i väntrummet på gynakuten på sös. Läkaren sa att det var för tidigt i graviditeten för att kunna se barnet, att det låg för högt upp i livmodern men baserat på mina blödningar tyckte hon att jag skulle ställa in mig på ett missfall. Jag blödde hela nyårsafton och även idag och jag kan inte sluta gråta. Jag känner mig misslyckad, går igenom i huvudet om och om igen om jag har gjort någonting fel, om gud straffar mig för någonting, om jag aldrig kommer få fler barn... Den tolfte januari ska jag tillbaka till sös och kolla så allt har kommit ut. Annars måste jag sövas ner och skrapas. Det här kommer bli dom två längsta veckorna i mitt liv. Det gör så jävla ont.
Det är inte lätt när det är svårt. Så känns det idag. Sockerabstinens till tusen men de hjälper lite med ett glas citronvatten. Haha citronvatten, vilket bottenläge när man tar de som hjälp. Det finns glass i frysen och alla ingredienser hemma till chokladbollar men jag ska inte falla. Snart går sockersuget över och då är det värt varje sekund. Sakta ska kilo för kilo ramla från min kropp och i sommar ska jag inte skämmas för att gå i jeansshorts. Japp så är det. Mitt mål är jeansshorts. Snygga, löjligt korta, fransiga... Mmm...
Oj här var det inte mycket aktivitet från min sida, haha. Har haft fullt upp kan man säga.
Har sen några dagar tillbaka ätit LCHF fullt ut och det är mycket att lära sig och ta in. Mycket att tänka på. Ingen cola har varit det absolut värsta, junky som jag är. Dom första dagarna hade jag riktig knarkarabstinens. Jag skakade i hela kroppen, hade inget tålamod med någonting, fräste åt Gonzalo, blev irriterad på kassörskan på ica, haha småirriterad om man kan säga så. Men nu känns det som jag är mig själv igen och min kropp mår så galet mycket bättre. Känns som den börjat rensa ut all skit och får mer energi. Och jag har lagat så mycket god mat dom senaste dagarna, oj oj oj. Cheddarost och jalapenofyllda baconinlindade kycklingfileer, avokado med cremefraiche, räkor, lök och dill mm mm mm... MUMS! Och jag saknar inte pasta, potatis, ris någonting. Helt galet.
Nu måste jag laga middag till lilleman, han ska få kyckling med potatismos och broccoli.
Idag träffade jag en, ja vi kan säga gammal bekant som fick mig att blicka tillbaka på mitt liv. Året var 2007, jag bodde inneboende nere på granbacken och var galet förälskad i den här mannen. Men ni ser mina vänner att det vara sådär härligt komplicerat som det ofta kan vara. Först ville jag ha honom. Då ville han resa många månader till Thailand. Sen vill han ha mig. Då ville jag vara tillsammans med Nevzat. Sen ville jag ha honom igen. Då ville han ge sitt nya förhållande en ärlig chans trots att han sa att det var mig han ville vara med. Sen fortsatte jag med Nevzat och han med sin nya och sen dess har vi varken setts eller hörts.
Idag sprang vi in i varandra och kunde liksom inte låtsas kolla åt ett annat håll. Vi pratade länge om allt som hänt och när jag gick därifrån konstaterade jag hur mitt liv hade kunnat se ut om vi hade varit på samma våglängd då 2007. Sen dess har han levt livet som vi gjort så mycket planer för tillsammans fast med henne då istället. Jag ångrar inte en sekund att jag behöll Benjamin, inte ens ett halvt hjärtslag men idag funderar jag verkligen över hur allt hade kunnat gå. Om vi valt varandra samtidigt hade jag dom senaste åren varit i Thailand, London, Indien osv osv osv. Han hade med henne åkt våran uppskissade rutt och jag måste erkänna att jag är lite avis.
Men nu sitter jag här, klockan är alldeles för sent för att egentligen vara uppe för mig och drömmer mig bort. Drömmer om hur jag, Gonzalo och Benjamin ska se världen tillsammans. Kanske någon gång tar jag och Elin den där resan till London (där jag redan varit med Nevzat iofs men världens bästa stad). Så min plan är att göra som jag tänkt innan jag blev gravid. Köpa en karta, sätta upp den på en anslagstavla (dumt att göra många hål i väggen när det bara behövs ett) och sen börja märka ut vart jag vill. Kanske röda nålar för mig och blåa för Gonzalo då vi har olika drömmar. Sen får vi hjälpas åt och förverkliga varandras.
För resa det är ingenting som blir omöjligt bara för att man fått barn. Snarare kommer man se världen med andra ögon då man inte kan vara berusad hela resan ;).
