Är så trött idag att ögonen går i kors så om det blir lite vimsigt får ni ha överseende med det...

Idag var vi på ultraljud. Allt såg väldigt bra ut och Eva (barnmorskan) var hur mysig som helst. Kul också att se det gå upp för Gonzo för första gången, haha. Han satt helt stum först och sen kom kommentarerna: Oj... Wow... Shit man ser ju tår och grejer! Min fina kille... :).

Sen va det dags att kolla längden... Lillplutten totaltvägrar att räta på sig, ligger som en groda med benen upp mot magen och hur mycket Eva än buffar och puffar på min mage (och tro mig, hon buffade!) så vaknar h*n inte. Jag och Gonzalo tittade på varandra och kände nog båda samma sak. Ingen tvekan om vilkas envisa unge det här är. I vilket fall gick det aldrig att kolla längden då skorpan vägrade svårt och heller inte könet. Ska tillbaka på måndag 10.30.

Nina.